Det regnade över Södermalm när Ahmed öppnade datorn och bestämde sig för att skriva till Sara.
Han hade missat deras fika kvällen innan, och det gnagde, så en ursäkt fick bli första raden.
Skrev "Förlåt att jag sumpade vår plan", men suddade, eftersom det lät för slarvigt.
Kokade kaffe, satte sig igen och försökte formulera varför han blivit kvar på jobbet utan att låta som en ursäktmaskin.
Orden kom hackigt i början, men efter några djupa andetag flöt det bättre och tonen blev varm.
Lade till en bild på det lilla bageriet på hörnet och föreslog att de skulle ta en ny fika där på lördag.
Läste allt högt för sig själv, tog bort två överflödiga meningar och tryckte till slut på "Skicka".
Direkt efteråt ville han ångra sig, men gick ut med glasåtervinningen för att inte sitta och stirra på inkorgen.
När han kom hem blinkade ett nytt mejl, och magen knöt sig medan han klickade.
Sara skrev att hon blivit sur först, men att hon fattade läget och gärna ville ses, helst om han tog med kanelbullar.
Ahmed log för sig själv, skickade en tumme upp och bokade lördagen, och regnet kändes plötsligt lite lättare.
Allt började med ett mejl som tog lite tid, men det var värt varenda minut.